En dag blir jag
en del av 
dina gamla tider
i ditt gamla liv
Till en orörd dammig yta blir jag
en bok i ditt livsbibliotek

Hur skulle jag kunna skriva
om inte ljuset mötte mörkret?
Hur skulle jag kunna det 
om inte ditt ljus bar mitt mörker?
Om inte mitt onda mötte ditt goda?

Privatliv 
Ensam med dina tankar 
Inte alls 
Ditt inre ligger ständigt bart och blottat inför den Gud du tror vill dig illa, den Gud du anklagar och undviker.
Just däri att dina tankar är nakna inför himmelen ligger din befrielse. 

Inte är Gud din springpojke.
Inte anklagar väl leret den hand som format det.

Bada istället i ljuset därinne i ditt bröst. Låt det värma dig och tillåt dig att kännabördan lättar, du är inte ensam. Gud bor därinne. 
Det är fåfängt att försöka fly hans närhet. Det är flykten ifrån Honom som försätter dig i vånda, inte bördan och det svåra.

Gud är dina behovs ifyllnad.
© C Eilefors 2014

Gud, jag känner fartvinden i ansiktet. 
Jag virvlar runt i fallet.
Ta emot mig när jag börjar närma mig botten.
Det är det sista jag förmår, att be dig att inte se bort vid nedslaget 
Jag är trött Gud 
Slitna tankar 
tusen år gammal fast ung.
Låt mig gå sönder i din hand.

 © C Eilefors Januari 2014

Salt står gråten och väntar i strupen
Orden stockar sig
stannar i embryots stadie
Tankar slår knut och låses fast.

Minut för minut
Gråten blir till saltstod
i bröstet eller i huvudet.
Fastnar i halsen likt ett strypgrepp

Saltstod

Värmekameran söker av för att finna det gömda i mörkret

Vad deras hjärtan gömmer i mörkret?
Tungor talar ett, läppar ler, röster smeker lömskt dina förväntningar.
Du är ointressant för dom söker endast sina egna syften. Hav förtröstan!

Till rävarna vill jag utdela ett bud!
Nämligen detta, Guds öga, det är sökaren i värmekameran. Ni kommer att bli mat åt blod.

Guds ögonsten är jag. Så hör upp ni som ännu smider sluga ränker!
Nog nu!

Att bli funnen av Ögat på fiendens flodbank är döden om insikt bot och väsensbyte inte anas av evigt seende.

Kom ni små som trodde vad som visades. Kom och sörj ej luft och upptramade stigar.

Kom ska jag visar er gyllene spår där Gud själv gått före.
© Januari 2014

Jag kände knytnävslaget i mitt bröst
Det kom från insidan
Det var Gud som måttade med precision
Med nanosekundens exakthet
träffade Han där Han ville
för Han såg!
Han såg behovet i vitögat
och startade en tryckvåg med början i evigheten.
Bröt in som en tyst basunstöt som
rungande smekte trasig människa
Jag kan börja gå igen, känna trygga strålningsvärmen
Ha den som riktmärke från mitt förvirrade och trasiga läger.
Når jag så mänsklig ände innan solen går ned och tar mig med sig i sitt ljusdop.
Kliver upp om gryningen nybadad och trygg trots riven för nu har jag sett Hoppet i levande gestalt.

Januari 2014 C Eilefors

Rädslan som tangerar fruktan

men når inte ända fram

Stannar istället snäppet under

står där och vibrerar lite grand

Barnsligt hisnande inför bråddjup

lockelse som doftar åtrå

Ångor som stiger upp sveper kring

sprider tillstånd av hypnos

En iskall droppe smältvatten från frusenhet

landar med cymbalens genomslag

Medvetenhet gör sig gällande

som en skolfrökens granskande glasögon

"Stilla i klassen" hörs det 

sansen lägger sig till rätta

innan ångorna på nytt lägger sig som en våt filt

kring hungrigt kött och drar iväg och ut

på öppet vatten med täta dimmor

för att dölja det som ej i dager passar sig.

Hårfin gräns för människan att balansera på

Att dras med och inte på samma gång...

© Eilefors januari 2014